Många gör vi både "rätt" och "fel" val här i livet.
En del väljer & bestämmer sig för ngt medans en del går efter hjärta och magkänsla. Å självfallet finns de dom som gör spontana saker, de som känns rätt för stunden.
Idag har jag sutte å tänkt endel på hur de äldre människorna har kunnat hålla ihop sina förhållanden hela livet, var de kärlek vid första ögonkastet lr var det ett val dom gjorde? Bra fråga, men de känns iaf som om jag är ensam om att vara gammalmodig när de gäller kärlek, att tro att förhållanden kan hålla livet ut, tills "döden skiljer oss åt". Det är ngt som är helt otroligt i mina ögon! Iaf om man jämför med dagens ungdomar, där ja får den uppfattningen att de tänker "Ligg för kung och fosterland & bind dig så sällan du kan"! Jag kan mkt väl ha fel, men att bara tänka på hur en del av mina vänner är och deras vänner är så blir man fan rädd! Finns ju dock ett par undantag.. ^^
På äldre dar så kunde man ju följas livet ut (å de finns ju dom som fortfarande kämpar) och det var säkert inte en lätt resa (vilket inget förhållande egentligen är), men varför verkar ngt sådant vara så svårt i dagens samhälle? Vad hade/gjorde dom förr som inte finns idag? Var dom mindre själviska och visade mer omtänksamhet mot sina medmänniskor? De tror jag, iaf får jag den uppfattningen av de historier jag hört från förr!
Jag tror vi prioriterar helt annars idag än förr, och är defenitivt mer själviska! Tex så är det många som kämpar och prioriterar jobbet för att lyckas, bli bäst helt enkelt, jobbar arslet av sig och kämpar för kung och fosterland att komma på en högre position, och tjäna mer pengar. De gör man av ren vilja, ngt man bestämt sig att lyckas med. Går det dåligt en dag på jobbet kan jag nästan slå vad om att du inte kmr ge upp, lämna allt och gå, utan du kommer fortsätta kämpa för de du valt och vill lyckas med! Troligen kämpa ännu hårdare än tidigare. Och skulle ngn annan lyckas före dig, skulle du troligen gå hem och sura över att ngn annan lyckades, vilket är rätt själviskt. Självfallet är de inte så i alla fall, men ngn känner säkert igen sig.
Såå, tänk om detta tänk och engagemang fanns till sin partner, vad skulle hända då?
Vi valde ju trotts allt att börja älska denna person en gång i tiden, så som vi valde att älska, lr hata, vårat jobb, de gäller bara att påminna sig själv om varför man valde de till en början.
Så hem till era kära och kämpa så som ni gör för att lyckas med ert jobb, för imorgon kan det vara över.
Tack å hej
