I huvudet på Elina

Sitter i soffan hemma hos mor å far där Ludovico Einaudis ”I Giorni” spelas i mina hörlurar, samtidigt som jag sitter och spolar igenom det gånga året, allt det som hänt och hur mycket jag har utvecklats som människa. 

Förra året var mer en hit än detta år, men trots de så var de där allting började barka utförs. Mitt dåvarande jobb höll på ta knäcken på mig, både mentalt och psykiskt, och att jag kunde plåga mig själv på ett sånt sätt som ja gjorde då, de kan jag inte förstå idag, och att jag inte gick in i väggen är ett under. Jag minns att jag vid ett par tillfällen ringde mamma å gjorde inget annat än grät av smärta, och de första minuterna kunde ja bara få fram ”ja orkar inge mer”, men tack vare min mor fick ja nån typ av styrka som fick mig att kämpa på ända till slutet. Efter de träffade min FD, som fick mig att riktigt komma på fötter igen, men även lyckliga historier har sitt slut och mer tänker jag inte gå in på de, annat än att de va efter de min sjuhelvetiska karusell började på riktigt.

Jag har gråtit mig till sömns så många nätter, spytt galla över mig själv, tagit till festande för att få slappna av, kämpat med att få må bra och framförallt kämpat med att kunna älska mig själv. Men de finns även många stunder där mitt liv har vart som en dröm, där skratt och tonvis med glädje har sprudlat på max! Det är där min familj och mina vänner kommer in.

Dom har stöttat mig, försökt få mig på fötter om och om igen och dom har funnits där i mina djupaste dalar det här året, vilket har betytt mer än guld för mig, och det allra jobbigaste med de hela är att jag vet inte hur jag ska kunna återgälda de ni ställt upp för mig, men en sak som är säkert är att jag kommer stå i skuld till er en lång tid och jag lovar att jag kommer gå genom eld och vatten för eran skull! Jag ska helt enkelt bli en bättre människa på alla sätt och vis, och börja sänka garden och spela livets spel på en helt annan nivå än jag gjort, det blir ett nyårslöfte!

God jul och gott nytt år allihopa!

 

Nya tag.

Plockade lite vuxenpoäng förra veckan, började även mitt nya liv igår och de startade med kaos i morse som följdes av ännu mera kaos :) en helt vanlig vardag helt enkelt. Imorgon kan helt enkelt bara bli värre x) 

Tjingeling

.

Egentligen vill jag bara hata dig just för att du förstört den där chansen för så många andra som skulle ha förtjänat de mer än dig. 

Gissa bajset!

Forslidens sjukstuga.

Åkte till mor å far idag, där ja kmr spendera min helg i lugn å ro med jakt i sikte. Släppt lilleman idag som mest bara slamsa omkring å som tog sig ett dopp i ån å gjorde matte orolig :) sen blev de att sitta på älgpass å sedan gå i drevkedja, så de blev en härlig heldag i skogen utan större ansträngningar, vilket ja hoppas ska hjälpa mig att tillfriskna! 

Imöra bitti väntas de också släpp av lillskrutten i hopp om att han skall finna ngt spännande å få igång drivandet :) sedan hem å göra i ordning bilen för vintern, bl.a. Höststädning.... ._. 

Annars så rullar de på, "ångesten" ligger mig hack i häl å ja försöker få bukt på tankar å minnen, å av nån konstig anledning så vägrar hoppet lämna mig.

Tjingeling

8-D

Slänger in ett fåtal ord här, bara för att ja kan! 

Hörs ikv!

 

Tjingapling! 

Jajamän!

Glöm å gå vidare. 

Förlåt.

Där spriten går in går vettet ut, vilket hände mig igår. Men ja hade en ofantligt trevlig kväll bortsett från min besvikelseilska slog in! :) 

Finns så mkt ja sku vilja säga dig, men tyvärr har ja insett att allt ja gör bara blir en gnutta fel, å hade ja fått göra om å göra rätt så hade du bara idag vetat vem ja var, precis som förut. 

Du klev in i stormen självmant precis som jag men ja kunde ha gjort valet att bara putta allt åt sidan å hållt dig där, för nånstans i bakhuvet visste jag att på ett lr annat sätt skulle du få mig att må bra, vilket du gjorde, och att de i slutändan bara skulle skada mig vilket de har gjort. Å de enda ja kan säga just nu är förlåt att ja var så dum å välkomnade dig med öppna armar, de borde jag aldrig gjort för jag ville dig aldrig nått så ont.

Tis(se)dag.

Har nött en å samma låt konstant i två dagar nu, å är inte ens lite less den, men den är så jäfvla underbar å den får mig att tänka lite xtra på att ja faktiskt saknar dig, ditt svin.

Dagen ha vart hyfsat bra, känner mig mer säker på endel saker på jobbet så känns skönt att ja märk framstegen. Har sen haft snuffepuffen min här hela kvällen, så vi ha haft lite tricksövning å dyl. Bara för att vi kan!

Men nu väntas en god natts sömn, så ja förhoppningsvis får vara en människa imöra!

Tjingeling

Huppegupptäcktsfärd.

Spenderat ännu en kväll med Angel ikv, blev en promenad osvosv. Väldans skönt :) känns som att allt är påväg uppåt igen!

Imöra väntas mässa i fällfors vilket ja ser framemot!

Tjingeling

True, true, true!

Ibland hatar jag livet och dom dagarna hatar nog livet mig mer B-)

Vart en bra start på morgonen, vaknade å ville absolut inte stiga upp trots att ja lyckades lägga mig i tid igår.
Nötkreaturen skötte sig bra å lydde mina böner till fullo, upptäckte efteråt att ja hade ingen frukost att äta...
Kom till jobbet å de gick inte stämpla in, fick min frukost + en go kopp kaffe.
Vid arbetsstart funkar inte tryckluften och stödbenen vill allt annat än passa, kul start, men dagen blev helt klart bättre! :)

Ikv väntas städning, då ja anser att de är på tok för varmt för att orka göra ngt annat, sen känner jag att ja kan unna mig ännu en kväll i soffan, avnjuta min nyinköpta film och bara mysa ner mig i min ensamhet B-)

Tjingeling

Som man bäddar får man ligga.

Tji fick jag!
Haha jasi, känner att ja egentligen int kan göra annat än att skratta å peta på mig själv, för i detta fallet har jag ingen än mig själv att skylla på. Var dock gode onödigt känner jag för ja tro de va en stor förlust.

Vilken underbar kväll.

Hej bloggen, var ett tag sen nu, men som vi båda vet är ja ju en riktig periodare!

Sitter just nu ute å gungar i hammocken, löser världsproblem å spyr galla över rosévinet mamma hade i kylen, vilket är en underbar sak att göra en kylig kväll som denna!

Dom senaste 2-3veckorna har vart fullspäckat med kaos och konstigheter.
Jag har lyckats hitta mig ett boende, fått upp kontakten med gamla vänner, hunnit vara full som hus flera ggr om och sist men inte minst konstaterat, de ja minst räknat med att ja sku göra, att ja fallit å skrapat knäna just för dig.

För många kvällar har ja sutte å banka huvet i väggen å försökt intala mig själv att de int är så, men så är de å då ljug ja int för mig själv, å de är så äckligt skrämmande för så va int min plan, den va mer i min stil.

Tjingeling

Att välja, lr inte välja.

Många gör vi både "rätt" och "fel" val här i livet.

En del väljer & bestämmer sig för ngt medans en del går efter hjärta och magkänsla. Å självfallet finns de dom som gör spontana saker, de som känns rätt för stunden.

 

Idag har jag sutte å tänkt endel på hur de äldre människorna har kunnat hålla ihop sina förhållanden hela livet, var de kärlek vid första ögonkastet lr var det ett val dom gjorde? Bra fråga, men de känns iaf som om jag är ensam om att vara gammalmodig när de gäller kärlek, att tro att förhållanden kan hålla livet ut, tills "döden skiljer oss åt". Det är ngt som är helt otroligt i mina ögon! Iaf om man jämför med dagens ungdomar, där ja får den uppfattningen att de tänker "Ligg för kung och fosterland & bind dig så  sällan du kan"! Jag kan mkt väl ha fel, men att bara tänka på hur en del av mina vänner är och deras vänner är så blir man fan rädd! Finns ju dock ett par undantag.. ^^

På äldre dar så kunde man ju följas livet ut (å de finns ju dom som fortfarande kämpar) och det var säkert inte en lätt resa (vilket inget förhållande egentligen är), men varför verkar ngt sådant vara så svårt i dagens samhälle? Vad hade/gjorde dom förr som inte finns idag? Var dom mindre själviska och visade mer omtänksamhet mot sina medmänniskor? De tror jag, iaf får jag den uppfattningen av de historier jag hört från förr! 

 

Jag tror vi prioriterar helt annars idag än förr, och är defenitivt mer själviska! Tex så är det många som kämpar och prioriterar jobbet för att lyckas, bli bäst helt enkelt, jobbar arslet av sig och kämpar för kung och fosterland att komma på en högre position, och tjäna mer pengar. De gör man av ren vilja, ngt man bestämt sig att lyckas med. Går det dåligt en dag på jobbet kan jag nästan slå vad om att du inte kmr ge upp, lämna allt och gå, utan du kommer fortsätta kämpa för de du valt och vill lyckas med! Troligen kämpa ännu hårdare än tidigare. Och skulle ngn annan lyckas före dig, skulle du troligen gå hem och sura över att ngn annan lyckades, vilket är rätt själviskt. Självfallet är de inte så i alla fall, men ngn känner säkert igen sig.

 

Såå, tänk om detta tänk och engagemang fanns till sin partner, vad skulle hända då?

Vi valde ju trotts allt att börja älska denna person en gång i tiden, så som vi valde att älska, lr hata, vårat jobb, de gäller bara att påminna sig själv om varför man valde de till en början.

 

Så hem till era kära och kämpa så som ni gör för att lyckas med ert jobb, för imorgon kan det vara över.

 

Tack å hej