Sitter i soffan hemma hos mor å far där Ludovico Einaudis ”I
Giorni” spelas i mina hörlurar, samtidigt som jag sitter och spolar igenom det
gånga året, allt det som hänt och hur mycket jag har utvecklats som människa.
Förra året var mer en hit än detta år, men trots de så var
de där allting började barka utförs. Mitt dåvarande jobb höll på ta knäcken på
mig, både mentalt och psykiskt, och att jag kunde plåga mig själv på ett sånt
sätt som ja gjorde då, de kan jag inte förstå idag, och att jag inte gick in i
väggen är ett under. Jag minns att jag vid ett par tillfällen ringde mamma å
gjorde inget annat än grät av smärta, och de första minuterna kunde ja bara få
fram ”ja orkar inge mer”, men tack vare min mor fick ja nån typ av styrka som
fick mig att kämpa på ända till slutet. Efter de träffade min FD, som
fick mig att riktigt komma på fötter igen, men även lyckliga historier har sitt
slut och mer tänker jag inte gå in på de, annat än att de va efter de min sjuhelvetiska
karusell började på riktigt.
Jag har gråtit mig till sömns så många nätter, spytt galla
över mig själv, tagit till festande för att få slappna av, kämpat med att få må
bra och framförallt kämpat med att kunna älska mig själv. Men de finns även
många stunder där mitt liv har vart som en dröm, där skratt och tonvis med
glädje har sprudlat på max! Det är där min familj och mina vänner kommer in.
Dom har stöttat mig, försökt få mig på fötter om och om igen
och dom har funnits där i mina djupaste dalar det här året, vilket har betytt
mer än guld för mig, och det allra jobbigaste med de hela är att jag vet inte hur
jag ska kunna återgälda de ni ställt upp för mig, men en sak som är säkert är
att jag kommer stå i skuld till er en lång tid och jag lovar att jag kommer gå
genom eld och vatten för eran skull! Jag ska helt enkelt bli en bättre människa
på alla sätt och vis, och börja sänka garden och spela livets spel på en helt
annan nivå än jag gjort, det blir ett nyårslöfte!
God jul och gott nytt år allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar