.

Förlåt. Kan jag säga något annat.. Allt, eller iaf det mesta har blivit missförstånd. En massa missförstånd och en massa fel.. Om jag kunde så skulle jag förklara in i minsta lilla detalj, men nu går de inte... Jag skulle kunna göra vad som helst för att spola tillbaka tiden, kanske göra om allting, eller bara låta bli!
SÅ FEL! Allting... Måste träna på mitt Pokerface.. Måste träna på hålla käft och sluta titta.. Helt enkelt dumpa de som kallas "pojkar". Bli lesbisk, precis som de va sagt för längesen... En till sak på "Träna på" listan: Måste träna på att lyssna på mig själv..
Jag saknar livet i blöjan, de va så lätt och de fanns verkligen inga problem. Inga viktiga iaf.. Nu kryllar de av problem. Man hinner knappt fixa upp de ena så kommer de andra.. Men vem har sagt att livet ska va lätt?

Du!
Fick jag bestämma skulle jag tvinga dig att läsa just det här som kommer, men nej, de blir svårt.. Men jag skriver iaf för att lätta lite på trycket ja håller inne.
Skratta, gråt, flina gör vad du vill, jag bryr mig inte.
Jag har ingen aning om vad du är för person, men i mina ögon, det jag har sett, så kan du knappast vara som alla andra. De går inte. De är omöjligt! Jag kanske ser ut som världens äckel fitt slampa, men tvr så är jag lång ifrån att vara de. Jag ser inte de roliga med att nuppa runt med flera olika -.- inte ens med en och samma person -.- De finns ingen charm i de.. Åter till dig, Utseendet säger inte allt, så FU, ge dig... -.- Jag blir tokig, du ÄR seriöst omöjlig, att försöka prata med dig = hopplöst.. Kidnappning kanske hade fungerat, om dom hade haft lite förstärkning.. Eller så hade Emils plan kanske fungerat.. Hum, NÄÄ, de hade bara orsakat en massa problem å en massa pinsamheter.. -.- Jag skulle kunna kämpa tills jag blir utbränd! Lätt! Jag skulle sedan kunna skriva en bok om de, YES! Underbart, sen skaffa två barn och när jag är kring 30 så ringer jag Johannes och säger att han hade rätt! Yippie, hur ja nu kom in på de ämnet -.- Åter till verkligheten.. Jag är faktiskt hemskt ledsen över allt som har hänt och hur mycket jag har ställt till med besvär.. De pirrar verkligen i mina fingrar och jag vet inte vad jag ska skriva för att få allting att låta bra.. Jag får inte ihop nå seriösa ord alls.. Varför blir allting så fel? Och varför blir jag alltid intresserad av fel personer? Eller måste ja börja tuffa till mig och ta för mig lite mer? :S nä fy... Aja, de jag vill komma fram till är iaf att ja skiter i vad du och alla andra tycker och säger.. För de har ingen betydelse, inte i mina öron....